Detta är inte något nytt fenomen. Jag är en gammal gubbe på 60+ som växte upp i Stockholm. I barndomen bestod polisen av jovialiska farbröder som patrullerade i närområdet. De ordnade upp i det mesta som skedde och de hade allas förtroende.
Men så kom 60- och 70-talen när Stockholmspolisen utvecklades till ”Svenska Batongarbetarförbundet. Det var inte bara en tid när man ”gick över” demonstranter, husockupanter och liknande med batongerna. Man behandlade även vanliga gammaldags fyllgubbar och andra avvikande personer på ungefär samma sätt.
Det fanns flera uppmärksammade fall där folk dog i polisens fylleceller och undersökningen visade att ”vederbörande kastade sig vid upprepade tillfällen in i cellväggen med huvudet före” eller något liknande. Med resultat att huvudet sprack. Medan poliskåren förklarades utan skuld.
Det var på den tiden tusentals med människor som helt enkelt fick ett rejält kok stryk med batongerna. Och det var inte beroende på politiska ståndpunkter utan helt enkelt frågan om att poliskåren var ”en stat i staten” som ville rensa upp staden från ”buset”.
Min gamla mamma som den gången var 70 år gammal var mer rädd för polisen än hon var för det så kallade ”buset”. Och vi som var unga i Stockholm den gången lärde oss att aldrig ha förtroende för en snut utan enbart hålla oss undan.
Vi lärde oss att ett förnuftigt sätt att förhålla sig till ordningsmakten var att ”aldrig se något, aldrig höra något, aldrig veta något”. Det vill säga den kod som ungdom i fattiga områden världen runt har förhållit sig till i alla år. Och hade du råkat se något, höra något eller fått veta något så glömde du det på en gång. Även om polisen kom och frågade.
Vilket som sagt står i dramatisk kontrast till 1950-talets poliskår. Som jag också minns. Gamla stabila konstaplar som patrullerade runt om i staden. Men som hade allmänhetens förtroende. Och som ”ordnade upp” när det drog ihop sig till problem. Poliser som förstod folk och folks problem. Poliser som hade medkänsla med sådana som hade det svårt.
Jag tror att i grunden är de händelser som du nämner i din blogg inte någon ny företeelse utan en ren förlängning av poliskårens utveckling på den tiden.