Det är en betydande skillnad hur familjerna i Göteborg respektive den misstänkte skytten i Malmö behandlades, och det är skrämmande. Men detta är inte första gången polisens insatsstyrka slår sig in hos familjer. Det är en farlig utveckling.
De som drabbades i Göteborg verkar ha varit personer som kan kallas ”socialt lyckade”. Det var stadgade personer, inte darriga iranska rökheroinister utan jobb, som släpades iväg. Man kan undra om det var en tillfällighet, eller om terroristnojan nu kommer att riktas mot just de som lyckats. Och vilka det var som viskade i polisens öron att de här personerna var terrorister? Fanns det andra motiv i bakgrunden?
Och det som drabbar icke-ursvenskar idag kan mycket väl drabba ursvenskar i morgon. Kommer man att våga vara öppet kritisk mot regering och samhällssystem under dessa omständigheter? Kanske en ny jättekris är på väg (kombination av ekonomi, naturresurser och klimat som kraschar) och kommer då även rättssamhället att krascha för oss alla, oavsett vår härkomst?
Kommentaren om stockholmspolisen ovan är intressant i sammanhanget. Min mor som arbetade i centrala Stockholm i början av sjuttiotalet var skrämd över hur polisen behandlade en del människor.